Ny adress http://babblish.se
Jimmy
Jimmy
Jag har försökt sätta fingret på exakt när det var jag trillade dit. När jag fick den där första, fantastiska fixen. Den som skapade suget, beroendet. Det livsomvälvande ögonblicket. Det ögonblicket. Ni vet.
Jag har inte lyckats.
En sak är dock klar. Många av mina tidigaste minnen är kopplade till smaker. Jag minns hur jag som tre eller fyraåring slängde en kopp choklad i väggen efter en, som jag minns det, oprovocerad dispyt med min mor. Jag minns mormors söndagsstek. Den var torr och tråkig, men den salta, knapriga ytan. Magiskt. När Arkiv-X sändes på måndagskvällar klockan nio så brukade jag och min bror släcka lamporna, krypa upp i en säng och njuta lika mycket av den bästa tv-underhållning vi någonsin sett som av tunna skivor lufttorkad renstek. Smaker och dofter har alltid varit närvarande, mestadels av godo. I några få undantagsfall av ondo. Kokt sommargädda med rönnbärsgelé är av ondo. På riktigt.
Det finns mer beundransvärda ämnen att snöa in på än mat, vin och måltider. Väldigt många fler. Samtidigt så är det få ämnen som är mer varierade, som har potential att entusiasmera och engagera. Som kan provocera. Mat och dryck är själva grundstenen för vår existens. Måltiden är en del av fundamenten i de flesta, om inte alla, religioner. Kopimismen kanske undantagen. Om nu inte ceremoniell konsumtion av Dr Pepper är inristad i den förkunnande .pdf-filen.
Middagar har alltid varit en grogrund för samtal, beroende på sällskap och tillfälle så kan de vara antingen fruktansvärda eller underbara. Precis som livet själv.
Att sitta i en restaurang och iaktta de andra sällskapen är en fantastisk upplevelse. Förhållanden inleds och löses upp. Blickar byts mellan bord. Högljudda diskussioner och lågmälda konversationer. Upplevelserna, värmen, glädjen, sorgen.
Jag tror att vi har anledningen där. En måltid är att få dela andra människors liv. För några få timmar har man privilegiet att vara delaktig.
Det mina vänner, är värt nästan allt.Neko Case – Things That Scare Me
Det här är en massivt tråkig månad. Jättetråkig. Borderline skittrist. Men det är ganska bra ibland! Jag är fattig som en kyrkråtta, någonting som gör att man får hitta på nya sätt att sysselsätta sig. Tur att det finns grejer att göra!
Jag har kommit igång med träningen ordentligt för första gången på över ett år. Resultaten syns ganska fort. Tacksamt pyssel! Att dra igång ett företag är också lite pyssel. Måste kicka igång detta på allvar nu, fixa fram mina gamla arbeten, ordna arbetsprover helt enkelt, få in ansökningar till kursen. Spännande tider!Inte fullt så spännande har helgen varit. Jag har, faktiskt, sett alla tre Mission Impossiblefilmerna. De sög. Nästan lika mycket som det sög att frosta av frysen. Det vill säga otroligt mycket. Jag har också lagat lunchmat, väldigt ekonomiskt av mig måsta jag säga!
I lördags blev det en magisk lasagne som ligger infryst och klar. Och söndagen har bjudit på två massiva kok:Det första jag gjorde var att slänga 1,2 kio rimmat sidfläsk i tryckkokaren tillsammans med lite lök, lite buljong och en jävla massa vatten och körde i en timme. Sen plockades köttet ut och buljongen silades. Sen körde jag en väldigt simpel soppa på morötter, vitkål, fänkål, lök och vitlök. Den rimmade sidan kyldes ned, skivades och blandades med lite hoi sinsås, jordnötsolja och paprikapulver. Allt geggades ihop och sen knäckades det av i ugnen. Så, presto, portionsfryst soppa med sidfläsk och vaktelägg (hittade en burk). Superenkelt.
Dagens andra bautakok var en benfri kotlett som har fått koka med en köttig korv som jag hittade vid avfrostningen. Den har fått gå tillsammans med five spices, lite portvin, lite risvin och vatten. Jätteenkelt och jättegott.
2012
Årets första dag har faktiskt varit exemplarisk. Ett bra pass på gymmet där man äntligen börjar komma tillbaka till nästan mänskliga vikter på stänger och maskiner. Jag har varit så fånigt svag den senaste månaden att det inte ens är roligt. Men nu, nu börjar det lossna!
Underligt också hur få det som var inne och körde ett pass idag. Det satt en ensam, man och tittade undrande på en maskin. Tomma ögon och halvöppen mun. Efter att ha sparkat lite håglöst så tog han sitt pick och pack och avvek mot omkädningsrummet. Sen var jag ensam. Fan vad bäst!
Efter utfört värv så var det dags för 2012s första besök hos min på Formosa. Det var ett tag sen sist men det var precis lika bra som väntat. När jag trillade in så frågade han försynt hur många vi skulle bli och sen att han "skulle kolla kylarna". Jag älskar när människor som kan sin sak berättar för mig vad jag ska äta. Det är det som är grejen. Vi var fem personer och vi inledde med en varsin soppa med dumplings och därefter följde i snabb takt: sötsur biff, grissida, grismage med broccoli, räkor med grönsaker och, som pricken över i, en hel ångad sea bass med en av de godaste skysåser jag käkat. Som helhet brilliant i vanlig ordning, men fisken. Jävlar vad bra den var!Fem personer åt och drack gott för det facila priset av 280 kronor per person. Överkomligt.
2011
Man måste tydligen komma med en liten återblick på det gågna året. Jag väljer att göra det med musik.
Årets bästa och värsta upplevelse 2011: Är en och densamma. Att åka ned och hälsa på Robert på sjukhuset i Halmstad var det värsta och samtidigt det mest givande jag gjort. När vi klev in i rummet och trodde att han dog framför våra ögon var. Fruktansvärt. Helt jävla fruktansvärt. Men de två timmarna vi fick när han vaknat, när han var bitter och cynisk som vanligt. Det var värt allt. Magiskt.
Årets surfitta 2011: Jag, första sex månaderna. Fy fan vilket as. Men det var nödvändigt.
Bästa känsla 2011: Känslan efter att jag sagt upp mig. Frihet och ovisshet. Underbar kombo
Sämsta känsla 2011: Ilska och förakt. Glad att jag är klar med det nu.
Årets spellista 2011: The Way Of The Fallen Is Hard
Årets Runner-up 2011: Swimming Against The Tide
Årets bedrift 2011: This little beauty.
Årets tacksamhetsskuld 2011: är till Miriam Yous. Tack för tough love.
Årets restaurang 2011: Formosa
Let's have a black celebration tonight to celebrate the fact that we've seen the back of another black year.
För att parafrasera Depeche Mode på denna årets sista kväll.
Det är svårt att göra en återblick över 2011. Ett år som började med att jag mådde fruktansvärt dåligt och som avslutas med en känsla av spänning i magen och okända äventyr framöver kan inte beskrivas som annat än omvälvande.
2012, du har mycket att trumfa!Nyårslöftena för 2012 äro trenne till antalet: Tänka mer på mig själv. Provocera mer. Våga riskera att bli sårad igen.
Två lätta, ett svårt. Som det ska vara.Nyårsafton har spenderats på bästa möjliga sätt. Med en högrev som sattes in i ugnen klockan nio, med ett bra pass på gymmet där jag för första gången på länge kunde köra på människovärdiga vikter. Med en fantastisk lunch, mera matlagning och nu soffa och film. En tidig sänggång på detta och allt blir perfekt.
Dagen till ära kände jag dock att middagen skulle bli lite speciell. Man kan ju inte släppa allt. Således så blev det nyårstacos. Kom ihåg var ni hörde det först. Högreven, som var väldigt marmorerad och vacker, marierades och fick ligga i kylen över natten. Sen in på låg temp tidigt i cirka sju timmar. Därefter preppades tillbehören. Karamelliserad lök och vitlök, syrad kål, tryffelpeccorino (inte så mycket att preppa, mest riva), chilidressing och pocherade ägg.
I det stora hela en fruktansvärd uppfinning. Fruktansvärt god. Fruktansvärt mättande. Fruktansvärt bäst.
